USB Interlink Controller – kombinerad dummysändare och interface för vanlig radiosändare
När kvicksilvret sjunkit till sjutton minusgrader och vintermörkret börjar lägga sig är kanske inte flygning det man helst vill ägna sig åt. Fingrarna fryser, motorerna trilskas och det är allmänt otrevligt. Vill man ändå upprätthålla sin flygtrim finns det en lösning som de senaste åren blivit allt bättre. Det är att införskaffa någon av de radioflygsimulatorer som finns på marknaden!
Det finns idag ett flertal sådana i varierande prisklasser. Billigast är FMS som är gratis. Programmet utvecklas av några entusiaster och kan hämtas från http://fms.has.it. FMS är bra för sitt prisläge, men visst märks en skillnad mot de dyrare kommersiella alternativen.
För egen del tyckte jag inte FMS gav riktigt vad jag var ute efter, så jag köpte därför Great Planes simulator RealFlight i somras. Den senaste versionen heter RealFlight G2, ibland benämnd bara G2 eller RFG2. G2 står för Generation 2, så simulatorn har funnits ett tag. Programmet utvecklas av Knife Edge Software för Great Planes räkning, och det märks att folket på Knife Edge vet vad de håller på med. Simuleringen av flygegenskaper är för modellflygsammanhang den bästa jag stött på hittills. Mer om det senare.
USB Interlink Controller – kombinerad
dummysändare och interface för vanlig radiosändare
Förutom programvaran får man med en ”sändare” att styra med. Dummysändaren kallas USB Interlink Controller, och tillverkas av Futaba. Det är i princip en vanlig sändarlåda i svart plast med innanmätet utbytt för att anslutas till en PC istället för att användas som radio. Interlink ansluts till datorn med USB. Till skillnad från tidigare versioner kan man både styra direkt med dummysändaren eller ansluta sin riktiga sändare till datorn via den. Tidigare såldes RealFlight antingen med dummysändare eller med ett speciellt interface för anslutning av vanlig radio. Med Interlink får man istället både och. Vill man flyga RealFlight med sin vanliga sändare ansluter man dess trainer-kontakt till Interlink med en medföljande kabel. För Sanwa och något mer fabrikat behövs en extra kabel, men annars ska standardkabeln fungera. Min Futaba FF8 var bara att plugga in.
I G2 kan man både flyga helikopter och flygplan. Det finns segelmodeller, elseglare och motormodeller. Som standard medföljer 19 flygplan, 12 helikoptrar och 5 flygfält. De kan sedan byggas på med Add-on-volymer som Great Planes kallar det. Det är nya CD:n med fler flygplan, helikoptrar och flygfält. Den fjärde och senaste kom ut i november 2002 och utökade flygplansflottan med bl a Great Planes Pitts Special i skala 1/3 och en stor turbindriven Harrier som både kan landa och starta vertikalt samt hovra.
Med alla fyra Add-on-volymerna installerade får man 62 flygplan och en massa helikoptrar. Flottan täcker då det mesta från några park- och slowflyers samt trainern Great Planes PT-40, ett knippe lågvingade modeller som Super Sportster, Cap-232 och AT-6 Texan till Fokker Dr I, F-15 Eagle, P-51 Mustang, P-38 Lightning och DC-3. Bland segelmodellerna märks Bird of Time, Spirit och Spirit Elite. På helikoptersidan finns allt från en liten elhelikopter med fast pitch till diverse tävlingsmodeller, skalahelikoptrar samt ett knippe Raptor och Kyosho-modeller.
Del av skärmbild från G2 med en Sig Somethin’ Extra på låg höjd. Modellen är baserad på simulatorns Extra 300S. Den har därför samma form som en Extra 300S, men med flygegenskaper och färgsättning hämtade från min Somethin’ Extra.
Om nu inte detta räcker, eller om man vill flyga just sin egen modell i G2, finns en avancerad editor för både flygplan och helikoptrar. Detta är under förutsättning att man har fullversionen av G2. Det finns även en lite enklare version som kallas G2 Lite, där bl a editorn saknas. I editorn knappar man in olika mått, vinklar och vikter för vinge, motor, stjärtytor, roder, mm och sedan räknar G2 ut hur modellen flyger. Det enda man inte kan göra är att ändra modellernas form. När man gör sitt eget flygplan baserar man istället det på ett av dem som redan finns, vars form är den som sedan gäller. Färgsättningen kan man dock ändra. Det gör man i Photoshop, PaintShop Pro eller liknande, så man kan måla modellen precis hur man vill.
Jag har bl a gjort en Kavalier, Somethin’ Extra, Tiger Moth och Kyosho Majestic till G2. Kavalieren baseras på en Great Planes Easy Sport, vilket är en skuldervingad modell i .40-storlek som påminner om Kavalieren. Jag letade fram ritningen och slog mig ned med linjal, gradskiva samt G2 och matade in allt som behövdes. Resultatet blev en modell som flyger förvånansvärt likt förebilden. Det finns många detaljer som är på pricken lika; hur den slänger med stjärten i vissa manövrer, hur den svänger i låg fart och hanterar stora anfallsvinklar samt hur den verkar behålla farten för evigt om man flyger för fort på finalen. Min Majestic ska bli spännande att flyga i original i vår. Den ligger nämligen fortfarande ligger på byggbordet, men jag har redan nu samlat på mig 20-30 timmar flygtid på den i simulatorn. Det är första gången jag kunnat simulatorträna före första flygningen med en ny modell. Det ska bli intressant att se hur simuleringen stämmer.
Det förtjänar att tilläggas att det är G2 som sköter all magi som ger de realistiska flygegenskaperna. Vem som helst som kan hantera en linjal bör också kunna göra realistiska modeller i G2. Det är inte svårare än så. Däremot kan det vara lite tidsödande de första gångerna.
Det sägs att editorn låter användaren ändra upp till 500 olika parametrar för modellerna. Jag har inte räknat, men är beredd att tro på den uppgiften. På helikoptrarna man välja alla möjliga mått, vinklar, kurvor, gyron och mycket annat. Saknas den motor eller propeller man vill ha går även detta att ändra. På så vis kan man t ex också testa olika propellrar på en modell. Hur påverkas t ex toppfart, acceleration eller vertikalprestanda om man har en 11x7 propeller istället för 10x8 eller kanske 12x5?
Man kan sedan utbyta flygplan med andra G2-användare. Great Planes har en egen ”swap page” där man kan ladda upp egna skapelser och ladda ned andras. Man kan även göra egna flygfält, och utbyta dem på samma sätt. Jag har bl a Trelleborgs och Hökaklubbens fält installerade i min simulator, så jag kan flyga på deras hemmafält där.
Jag har tidigare använt Microsoft Flight Simulator för radioflygträning. Tills jag skaffade G2 tyckte jag det fungerade rätt bra. Visst fanns det skillnader t ex i hur en Cessna uppträdde i FS2002 jämfört med ett modellflygplan, men det gav ju i alla fall lite spakvana. När man börjar använda G2 står det dock helt klart att detta är en verklig modellflygsimulator. Modellernas respons på rodren stämmer mycket bättre med verkliga modeller än vad FS2002 kan prestera, och det kan man heller inte begära av den senare. Bortsett från de begränsningar som en bildskärm ofrånkomligen innebär jämfört med att stå på ett flygfält, så är det verkligen som att flyga radio på riktigt!
Att USB Interlink Controllern dessutom ligger i handen precis som en vanlig sändare gör naturligtvis inte upplevelsen sämre. Den har dessutom knappar på de rätta ställena för dual rate, landställ, klaff, rök och vad man nu vill. Funktionerna på samtliga reglage är dessutom programmerbara i flygplanseditorn. Man kan ganska enkelt också konfigurera olika mixningar, t ex skev- och sidoroder eller höjdroder och klaff. Ungefär som på en modern computer-radio.
G2 låter piloten välja mellan tre olika vyer: från pilotrutan på marken, flygandes i modellen och flygandes bakom modellen. I alla vyerna har man en zoomfunktion så att man kan förstora och förminska bilden. Pilotrutevyn har dessutom en autozoomfunktion som zoomar in modellen en liten aning på stora avstånd och sedan omärkligt zoomar ut när den kommer närmare igen. I samtliga vyer kan man också, om man vill, lägga ut uppgifter om modellens fart, höjd, kurs, bränslemängd, roderlägen, laddning i ackarna, etc. Jag brukar slå av den funktionen eftersom det är en simulator det är fråga om. I verkligheten kan man ju som modellflygare i alla fall inte titta på hastighetsmätaren för att hålla t ex 35 km/h på finalen. Man får gå på nosläge och andra faktorer som man kan observera själv, och då är det lika bra att flygträna så på PC:n också.
Tröttnar man på att bara flyga runt finns dels specialbanor för limbo, pylonracing och en del annat med i G2. Känner man sig ensam kan man använda multiplayer-funktionen och flyga med andra G2-användare runtom i världen. Det brukar vara kul, men Internet-anslutning med ADSL, Internet Cable e d rekommenderas. Observera också att dessa funktioner inte finns i G2 Lite. Det är bara fullversionen har dem.
Vind med valbar styrka, riktning och vindbyar samt termik kan också simuleras, om man så vill. Bra om man vill träna start och landning i sidvind eller om man vill flyga termik med någon seglare.
Grafiken i programmet är bra. Skuggor, solreflexer och mycket annat finns med. Det enda jag har lite problem med är placeringen av manövrer i luften. För att få struktur på flygträningen brukar jag ibland flyga något av nybörjarprogrammen i F3A. Att träna på manövrerna i sig går bra, men att flyga dem på en rak linje och få dem att hamna på rätt ställen är förtvivlat svårt. Man får helt enkelt inte tillräckligt med referenser när man bara ser modellen, himlen och på sin höjd enstaka trädtoppar. För att se tillräckligt av modellen och omgivningen måste zooma ut väldigt mycket, men då börjar modellen reduceras till en prick på himlen istället. Alternativet är att flyga väldigt lågt så att man ser marken oavsett zoomläge. Långsam roll, looping och knivegg på en meters höjd är rätt kul i simulatorn, men det har ju inte så mycket med verkligheten att göra. Placeringen av manövrer får man helt enkelt finslipa med verklig flygning.
Flygträningen i G2 är annars väldigt bra. Vill man upprätthålla färdigheterna utan att flyga en modell på riktigt är simulatorn ett bra alternativ. Under den gångna sommaren och hösten flög jag både simulator med G2 och riktiga modeller på Ekeby. Jämfört med tidigare, märkte jag en klar skillnad i rutinen och vanan vid tillfällen då vädret eller andra omständigheter gjort att jag inte kunnat flyga på Ekeby under några veckor. När jag taxade ut och drog på för start kändes det aldrig ovant och valhänt som det annars kan göra i sådana situationer. Istället kändes det som att jag gjort samma sak alldeles nyligen. Inte sällan var så också fallet, fast då i simulatorn.
Flygträningen blir också mycket intensivare i en simulator. En timme framför datorn kan ge lika mycket träning som man får på en hel vecka annars.
Rent tekniskt kan man betrakta G2 som ett modernt grafikintensivt spelprogram. Har man en dator som fungerar bra för sådant, så kommer den även att hantera G2 galant. Grafikinställningarna, bl a 3d-terrängen runt flygfälten, går dock att justera för att programmet ska bli mindre krävande. Enligt Great Planes är minimikravet en Pentium 300 MHz, 64 MB RAM, Windows 98 eller senare, USB och DirectX 8 kompatibla grafik- och ljudkort. Grafikkortet måste ha 3D acceleration och minst 8 MB video-RAM.
Fullversionen av G2 kostar runt 2700 – 3000 kronor i Sverige i dagsläget. Den enklare versionen G2 Lite ligger runt en tusenlapp lägre. Har man en äldre version av programmet finns det även uppgraderingar till G2+Interlink att köpa. Mindre programuppdateringar kan laddas ned löpande från Great Planes utan kostnad. Produkterna ingår i Great Planes vanliga sortiment och säljs genom hobbyhandlarna.
Att säga att ett datorprogram som är riktat till privatpersoner och ligger i dessa prislägen skulle vara billigt eller prisvärt känns svårt, men det måste betraktas som ett seriöst flygträningsverktyg och inte ett nytt datorspel. Jämför man t ex med kostnaderna för att krascha en modellhelikopter några gånger, så ser kalkylen mer aptitlig ut.
Jag hade därför viss beslutsvånda innan jag köpte G2, men jag kan säga att det är en av de bästa investeringar jag gjort. Mitt eget exemplar köpte jag på postorder från Tower Hobbies i USA.
Mer information och fler bilder inklusive en del videosnuttar finns på www.realflight.com. Den som har frågor får gärna maila mig på adressen nedan.
Krister Lindblad
krister.lindblad@modellflyg.net
© 2002 Krister Lindblad
<< Tillbaka