Modellflygsektionen,
65 år – de första åren: en tillbakablick
<<
Tillbaka
<< Tillbaka
Ett gäng glada
modellflygare i klubbens barndom. Fr.h. Karl-Ewert Adolfsson, Olle Pennborn,
Bengt Östlund, Osvald Eklöv, Bengt Palmér och en tyvärr ej
identifierad medlem.
Det hade
modellflugits i Eskilstuna långt tidigare, men så mycket gemensam verksamhet
förekom inte före flygklubbens bildande. Modellflygarna flög och byggde
dessförinnan mest var och en för sig.
Arbetet med att
starta en flygklubb i Eskilstuna påbörjades under 1937, bland annat på
initiativ av den legendariske Albin Ahrenberg. En av
anledningarna lär ha varit att Ahrenberg
passagerarflugit från Mälarens is vid Kvicksund, vilket tände flygintresset hos
Eskilstunaborna. Vid ett sammanträde i den då helt nybildade flygklubben
beslöts att man även skulle bilda en modellflygsektion. Holger Karlsson fick
mötets uppdrag att bli den nya sektionens förste ordförande, och bygga upp
verksamheten. Datumet var den 23 september 1937. Sektionen bildades, men
Karlsson lämnade ordförandeposten redan i december samma år och ersattes av
Osvald Eklöv.
Modellflygandet i
Eskilstuna fick snabbt mer ordnade former. Redan våren 1938 fick man disponera
en slöjdsal i Västra Folkskolan, nuvarande Björktorpsskolan, som bygglokal.
Skohandlaren Werner, direktören Schollin-Borg och
slöjdläraren Oskar Sandström skänkte verktyg. Sandström hade även ordnat med
själva lokalen. Medlemsavgiften var 1938 fem kronor för seniorer och två kronor
för juniorer.
Under 1938 anordnades
också den första större modellflygtävlingen i Eskilstuna. Arrangör var
tidningen Eskilstuna-Kuriren och tävlingsplatsen var Djurgården. Tävlingen
samlade modellflygare från Eskilstuna, Torshälla, Hällbybrunn
och Strängnäs liksom ett stort antal intresserade Eskilstunabor, som trotsade
det gråkulna vädret och förlade sin söndagspromenad till Djurgården. Det blåste
kraftigt, vilket gjorde att det lilla fältet tidvis inte räckte till för
modellerna. Osvald Eklöv segrade i gummimotorklassen, och genomförde en mycket
skicklig flygning med sin modell "Kungsörnen". Flygtiden blev 42
sekunder, sedan en kraftig vindby tvingat ned modellen. Under tävlingen
underhölls åskådarna av Folket i Bilds stora reklambuss. Det bjöds på både rapporter från tävlingen och
smäktande musik, varefter tävlingen avslutades med marschen "Under stjärnbanéret".
Det var inte bara
modellflyget i Eskilstuna som började anta mer ordnade former vid den här
tiden, utan samma sak kan sägas om svenskt modellflyg i stort. Sveriges
Modellflygförbund (SMFF) fanns ännu inte, men modellflyget organiserades
istället direkt inom Kungl. Svenska Aeroklubben (KSAK).
År 1938 arrangerades de första Svenska mästerskapen i modellflyg. EFK var med på ett hörn och representerades av två
medlemmar.
När det var dags för
nästa års SM var det modellflygarna i Eskilstuna som fick KSAK:s uppdrag att arrangera dessa. SM-tävlingarna anordnades på
Ekeby den 8 oktober 1939 med 65 av landets främsta modellflygare som deltagare.
Tävlingsledare var Sven Wentzel från Stockholm. Vädret var återigen dåligt, med
regn och kraftig blåst. Trots det noterades flygtider på över två minuter.
Eskilstuna Flygklubbs pris för längsta flygning erövrades av Arne Blomgren från
Stockholm med tiden två minuter och elva sekunder. Osvald Eklöv vann klubbens
hederspris till bästa Eskilstunapojke.
Under 1939 deltog man
i många tävlingar runt om i landet, men oroligheterna i omvärlden började sätta
sina spår i materialtillgången. Framför allt blev det svårare att bygga
gummimotormodeller. Till dessa behövdes nämligen dels gummi till motorn och
dels balsaträ för att hålla vikten nere. Både gummi och balsa var dessvärre
bristvaror under andra världskriget. Furuträ var enklare att få tag på eftersom
det växte inom landets gränser, men passade sämre till gummimotormodeller på
grund av den högre vikten. Däremot gick det bra att bygga segelmodeller av
furu, varför det byggdes många sådana under krigsåren.
Man gjorde annat än
att tävla också. "Allmänheten får flyga på Gamla Statt" kunde man
läsa i tidningen Folket den 12 maj 1939. Flygklubbens segel- och
modellflygsektioner ställde gemensamt ut tre stora segelflygplan och ett
sextiotal modeller i det gamla stadshuset festsal. Bland annat kunde man beskåda
Osvald Eklövs fina skalamodell av en Bristol Fighter.
Den var försedd med detaljerad inredning och instrumentering i förarkabinen,
och väckte stor uppmärksamhet.
Tävlingsverksamheten
har alltid spelat en central roll bland både segelflygare och modellflygare på
Ekeby. Bland modellflygarna dock främst bland friflygarna, även om undantag
finns. Eskilstuna Flygklubb har stolta traditioner inom tävlingsflygandet, och
har länge hört till de mer ansedda flygklubbarna i landet inom båda
verksamhetsgrenarna. När modellflyg-SM arrangerades i Linköping 1940 segrade
Osvald Eklöv i gummimotorklassen - materialanskaffningsproblemen till trots.
Eskilstuna Flygklubb hade fått sin förste Svenske mästare. Han skulle under
årens lopp följas av många fler; både inom modellflyg och
segelflyg.
Klubben fortsatte att
utvecklas och tävlingsframgångarna fortsatte. Efter några år hade man vuxit ur
sin ursprungliga bygglokal, och 1943 flyttade klubben därför in i en större
lokal på Tegelbruksgatan 8. I mars samma år arrangerade MFK Vingarna en tävling
på Skarpnäck utanför Stockholm med praktiskt taget hela den svenska eliten
samlad. Osvald Eklöv visade som vanligt framfötterna. Han ställde upp i två
olika gummimotorklasser och placerade sig på andra plats i bägge. Det årets SM
gick i Västerås, med många goda resultat av Eskilstunaflygarna. I
segelmodellklassen S:1 blev till exempel Olle
Pettersson trea. Olle lämnade senare Eskilstuna, bytte namn till Pennborn och kom att bli förbundsordförande i SMFF ett
antal decennier senare.
Modellflygsektionen
hade blivit en naturlig mötesplats för Eskilstunas modellflygare och hade
etablerat sig väl i Flygsportsverige. Grunden för en
livaktig klubb var lagd.
Under de kommande
årtiondena skulle många både yngre och äldre modellflygintresserade komma i
kontakt med likasinnade och ofta även få sin första egna erfarenhet av
modellflyg genom modellflygsektionen. En del lämnade modellflyget efter några
år. Ibland för att istället börja segel- eller motorflyga inom EFK eller någon annan klubb. För vissa var det ett steg på
vägen mot ett liv med flyget som yrke, kanske inom trafikflyget eller vid
Flygvapnet. Andra fick blodad tand och förblev aktiva modellflygare i åratal
eller till och med i decennier.
Avslutande
kommentar
Det ovanstående är en
omarbetad version av artikeln "EFK:s
modellflyg också 50 år", med anledning av att modellflygsektionen fyller
65 år. Årtalet 1938 brukar officiellt nämnas som begynnelseår, och det är
korrekt för segelflygarna. I början av januari 1938 kallade nämligen Eskilstuna
Flygklubb allmänheten till ett möte på Strömsholmen
för att bilda en segelflygsektion. Senare bildades även en motorflygsektion.
Segelflygsektionen kom att utgöra mycket av stommen i Eskilstuna Flygklubb, men
försvann så småningom som organisatorisk enhet i flygklubben. En kortfattad
beskrivning av förändringen till dagens organisation, är att det som tidigare
var segelflygsektionen idag utgör huvudklubben. Motorflygarna återfinns i sin
tur numera på Kjula i form av Eskilstuna
Motorflygklubb, som för övrigt firar 30-årsjubileum i år. Grattis!
För att återgå till
modellflygsektion hade den – liksom det som då var huvudklubben – bildats redan
under 1937. En smula förvirrande måhända, men därav följer
att modellflygsektionen fyller 65 år redan 2002 medan segelflygarna får vänta
till 2003.
Den ursprungliga
artikeln skrevs inför klubbens 50-årsjubileum 1988 av undertecknad och pappa
Lars-Gunnar, efter att ha lusläst gamla protokoll och tidningsurklipp samt
intervjuat en del av de medlemmar som var med när det begav sig. Behjälpliga
med bakgrundsinformation och bildmaterial var bland andra Oskar och Osvald
Eklöv, Roland Frid, Olle Pennborn och Bengt Östlund.
Artikeln ingick i Eskilstuna Flygklubbs minnesbok "50 år på tysta vingar -
Ett halvsekel över Eskilstuna".
krister.lindblad@modellflyg.net
© 2002 Krister Lindblad